Kenyas första öppna hbt-person kandiderar till parlamentet - håll tummarna för David!

Under några dagar är jag på resa i södra och östra Afrika. Resan börjar i Kenya där jag träffar organisationer som RFSU samarbetar med. För oavsett var i världen en befinner sig är rätten till den egna kroppen och sexualiteten central.

I Kenya fick jag äran att träffa några av alla dessa som bidrar till förändring.

Ett av mina möten är med en hbt-aktivist, vi kan kalla honom James. Vi träffas över en fika i centrala Nairobi. James vill inte visa sitt ansikte på bild eller att jag namnger honom då samkönade sexuella handlingar är illegala i Kenya.

Att komma ut som öppen hbt-person kan innebära risken att kastas ut från skolan, att förlora jobbet eller förskjutas av den egna familjen. I denna kontext blir rätten till att vara den man är nära kopplat till fattigdom. James kan ge exempel på minst tio personer som hans organisation ger stöd till som under den senaste stängts av från skolan på grund av att de kommit ut, eller avslöjats som hbt-personer. Troligtvis är mörkertalet ännu större. Fördomarna om hbt-personer är många men James är positiv inför framtiden och menar att normer och attityder förändras, framförallt i de större städerna.

Dagen före vårt möte har Uganda aviserat att lagförslaget om dödsstraff för samkönade sexuella handlingar ska väckas på nytt. Uganda gränsar till Kenya och jag frågar James om han befarar samma utveckling i Kenya. Han menar att situationen lyckligtvis inte är lika allvarlig i Kenya och tar som exempel det faktum att val snart väntas i Kenya. Inför valet har hbt-frågorna kommit upp på den politiska dagordningen då David Kuria Mbote som är en öppen hbt-person ställer upp som kandidat till parlamentet.

Redan inför min resa hör jag berättas om David och under mina tre dagar kommer han på tal av flera personer jag träffar. Taxichauffören frågar mig om jag har hört talas om David och frågar mig hur många öppna hbt-politiker vi har i Sverige. I en affär får jag frågan från en expedit om hur Kenya lättare ska kunna prata om hbt-frågor då fördomarna är så många.

Jag frågar James om vad han tror om David möjlighet att bli vald. Nej, både han och alla andra jag träffar bedömer hans möjligheter som mycket små, att som politiker vara en öppen hbt-person är för kontroversiellt för att vinna ett val. Men att han kommer ut gör stor skillnad, att visa att det finns öppna hbt-personer i ett land där många tror att de aldrig har träffat en hbt-person. En sådan förebild var enligt James otänkbar för några år sedan och vem vet, om några år kanske han eller andra hbt-personer även har chans att bli valda avslutar James.

RFSUs samarbetsorganisation Family Health Options Kenya arbetar bland annat för ungas rätt till sexualupplysning, tillgång till preventivmedel och rätten till säkra aborter. Frågor som tyvärr inte är självklara. 200 miljoner människor världen över saknar tillgång till preventivmedel, över 80 länder kriminaliserar samkönade sexuella handlingar och nära 50 000 kvinnor dör årligen på grund av att de genomgår osäkra eller illegala aborter. En sådan läsning kan lätt ge en känsla av hopplöshet. Men det finns många organisationer och människor som gör skillnad, vars arbete bidrar till att unga får kunskap om sina kroppar och sexualitet, som bidrar till att öka rätten till abort och som bidrar till att fler får tillgång till preventivmedel.

Med James ord avslutar jag min vistelse i Kenya och fortsätter till Sydafrika där jag ska delta på ett möte med RFSUs systerorganisationer från 150 länder. Under fem dagar ska vi prata om framtidens utmaningar vad gäller sexuella och reproduktiva rättigheter och fira att vår internationella paraplyorganisation IPPF fyller 60 år.

Valet är en rysare för oss som brinner för sexualpolitik

Dagens val i USA väntas bli en rysare där opinionsläget är mycket jämnt. Presidentvalskampanjen har präglats av ett allt mer öppet motstånd mot kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter, vilket tidningen Ottar rapporterat om tidigare i år (läs numret här) Resultatet kommer att få konsekvenser för kvinnors möjlighet att bestämma over sina egna kroppar, såväl i USA som globalt.

Inte minst abortfrågan har varit het under valrörelsen. En seger för Mitt Romney skulle vara ett tydligt bakslag för rätten till den egna kroppen. Även om Romney försökt tysta Todd Akins uttalande om att våldtäkt inte kan leda till en graviditet så är Romney en tydlig abortmotståndare.

Aborträtten är fastslagen i USA genom domslutet i Roe v. Wade från 1973, men det finns ändå sätt att begränsa fria aborter, både på federal nivå och i delstaterna. Under den gångna mandatperioden har dock det slagits rekord i lagförslag och lagar på delstatsnivå som försöker begränsa aborträtten. Det handlar bland annat om obligatoriska väntetider mellan den första konsultationen och själva aborten; krav på ultraljudsundersökningar – oavsett om de är medicinskt motiverade eller inte, samt krav på utrustning och bemanning hos klinikerna som av allt att döma är utformade så att de ska vara svåra eller omöjliga att uppfylla. Andra stater har gjort det förbjudet att inkludera aborter i sjukförsäkringar. rättigheter, inte minst vad gäller rätten till abort och preventivmedel.

Även om det har funnits mer att önska i Obamas arbete för sexuella och reproduktiva rättigheter så har han agerat, inte minst vad gäller frågor om rätten till abort på global nivå. Tre dagar efter att han tillträdde som president avskaffade han den så kallade Global Gag Rule (munkavle-regeln). Global gag rule skapades av Ronald Reagan 1984 och reaktiverades av förre presidenten George W Bush 2001. Gag rule innebar att USA stoppade allt bistånd till organisationer som arbetar med, eller bara informerar om, aborter. Det resulterade i att miljontals kvinnor inte fick tillgång till den information och service som de var i behov av.

Låt oss hoppas på en seger för Obama, för alla människors självklara rätt att bestämma över vem de vill leva med, vem de vill ha sex med och om och när de vill bli föräldrar.